Ja, i lördags skulle jag sova ensam hemma.
Nej, det gick inte särskilt bra.

Kl 11 ligger jag i vardagsrummet, alting är helt tyst. Sen plötsligt låter det som att någon/något spelar på min gitarr. Jag får panik, och går ut. jag vägrade gå in igen. Det slutade med att jag fick ringa mamma, i panik och gråtandes och fråga om hon kunde komma och möta mej.

Jag klarar skräckfilmer hur enkelt som helst, kan bli lite smått mörkrädd ibland. Jag har trott på spöken hela mitt liv, men aldrig, aldrig någonsin varit så här rädd förut. Och en viss person tyckte att jag var löjlig, och att jag borde skärpa mej. kanske det, men det var lite svårt att tänka så när jag hade sån panik. Nu förstår jag inte hur rädd jag var och hur jag kunnat bli det, hur ska andra kunna göra det då? Jag vet bara att det var det värsta övernaturliga jag varit med om. Och då var jag livrädd.

Någon som vill rädda mej nästa gång det händer?