Kolla vad jag hittade när jag rensade blan mina bilder i datan.
Jag får nästan tårar. Jag vet att många skulle tycka att jag är helt sjuk som gråter över en skola. Men Berga var verkligen mer än en skola. Dessutom den äldsta i hela sverige. Den var så gammal att min farmor skulle kunant gå där. Sista terminen gick över så otroligt fort. Antagligen bara för att vi inte ville att den skulle gå över. Nu finns inte berga mer. Jag grät så fan på skolavslutningen, även om jag visste att jag skulle ha kvar 90% av alla lärare jag tyckte om. Och att jag skulle gå i samma klass som mina kompisar. förutom Amina och Sabina. Men det är så sorligt ändå. Man kände sig verkligen hemma i Berga. I solskiftet finns det ingen Sal 22, Ingen Peter Köhler, Inga trappor och inget Berga. Väggarna och taken, var mer än väggar och tak. Bergaskolan kommer alltid att finnas i våra hjärtan <3